Pelham, två tyglar och martingal

Ett pelham är ju konstruerat för att användas med dubbla tyglar. Många vill ha på en martingal vid hoppning och då blir ofta frågan - hur ska den sitta då?

När man rider med två tyglar benämns de ofta genom bridongtygeln och stångtygeln efter hur de sitter på ett kandar. Bridongtygeln sitter alltid i det vanliga bettet och stångtygeln är den tygeln som ger hävstång om man tar i den.

Man vill inte ha ett dragande i stångtygeln, därför ska den alltid hänga själv och martingalen ska löpa på bridongtygeln.
Ibland ser man ryttare med martingalen genom båda tyglarna. Inget jag har erfarenhet av men kan tänka mig att de väljer att använda den så för att kanske få en "hårdare" hjälp ifall hästen slår mycket med huvudet.


Så här "bör" martingalen sitta.


Här är martingalen trädd genom båda tyglarna.

Kapa öronen

Kanske inte riktigt, men många använder luvor på hästarna med alldeles för långa öron och gör inget åt det.
Snabbt och enkelt sätt - mät ungefär hur för långa öronen är, vänd ut och in på luvan, sätt en vanlig gummisnodd ovanför där örat kommer vara och så vänd tillbaka luvan åt rätt håll - öronen i lagom längd!




Vänd ut och in på luvan och snurra en vanlig gummisnodd precis över där örat bör ta slut.



Vänd tillbaka luvan åt rätt håll. Inte det snyggaste (ser bättre ut när det sitter på hästen), men en snabb och tillfällig lösning. Snyggare såhär än för långa öron!

Anatomisk sadelgjord

Jag förstår faktiskt inte ibland. Folk köper utrustning, men glömmer att kolla upp och fråga hur det ska anpassas och användas!

En anatomisk sadelgjord är oftast svängd och den svängda delen i mitten av sadelgjorden ska peka framåt, mot hästens huvud.

Alla hästar passar inte att ha en svängd gjord, det beror oftast på hur hästens bröstbenskurva ser ut.

Kolla din sadel!

Jag kan faktiskt påstå att nästan alla har för smala sadlar på sina hästar!

Skrev ju om fårskinnspadden för någon vecka sen och det är samma sak här.
En för smal sadel trycker på hästens rygg och stryper blodcirkulationen till musklerna och då kan musklerna inte vidga sig och bli större, även musklerna hästen har kommer att försvinna.
En för smal sadel ligger i bakvikt på hästens rygg och bakvalvet trycker extra mycket när ryttaren sitter i sadeln.

Ryttaren får även en sämre position över hästen och utan en bra sits kommer man inte till bra ridning.

En för smal sadel har även en förmåga att åka fram och lägga sig på hästens bogar och där även störa hästen och det kan ge spänningar och låsningar hos hästen.


Bilden är inte fotad till just detta, den vita pilen visar att sadeln glappar bak vilket är ett tecken på att bommen är för svängd.


För att överdriva... Här är en sadel som ni ser ligger på tok för långt fram på hästen, vilket man tyvärr ser ganska ofta. Här kan ni ju dessutom väldigt tydligt se att sadeln ligger i bakvikt.

Pullarnosgrimma

Nosgrimmor, som jag tidigare skrivit om, sitter ofta fel på många hästar!

Fick en förfrågan om att kunna visa en korrekt anpassad pullarnosgrimma - Självklart!

Pullarnosgrimman som den kallas i Sverige kommer från engelska ordet "pull", en häst som "pullar" - ligger på och drar.
Från början användes pullarnosgrimman främst inom fälttävlan då det sägs vara den enda nosgrimman som inte stör hästens luftvägar (en korrekt spänd nosgrimma stör inte, oavsett modell!) så hästarna kunde få i sig en stor mängd syre under terrängprovet.
För några år sen var det en riktig trend och alla hade just denna nosgrimman, men nu är det mer aachennosgrimman som gäller, trendmässigt.


Korrekt spänd. Egentligen hade jag gärna spänt den högre upp, men det var omöjligt då hålen tog slut och på nosgrimman finns det en dekoration som gör att det inte går att flytta upp plattan mer. Ringen ska vara högt upp och bakom kindbenet på hästen. Dra åt nosgrimman, annars åker allt bara ner.


Tyvärr ser man många som sitter såhär, först och främst är ringen alldeles för långt ner, och plattan på nosryggen är inte högt upp. Det ser faktiskt riktigt fult ut, speciellt när folk försökt spänna nosgrimman som en aachennosgrimma.


Fårskinnspadd

En vanlig sadelpadd som används är fårskinnspadden. Den är i test den bäst stötdämpande padden man kan ha under sadeln.

Tyvärr har det på senare år varit en trend att ha fårskinn under sadeln och många har missat en mycket viktig del i det hela.

Har man en utprovad sadel och efter det sätter på en fårskinnspadd blir det oftast för tajt.

Tänk dig att du har ett par skor som är perfekt med vanliga strumpor. Sätter du på dig raggsockor blir det alldeles för tajt och du får svårt att gå.
Ungefär på samma sätt blir det med sadeln. Under sadeln ska man egentligen ha ett så tunt schabrak som möjligt (om man inte provat ut sadeln på något annat sätt att man behöver ett tjockare schabrak). Har du provat ut sadeln och den ligger perfekt på hästen utan padd så blir sadeln för smal med padd, som raggsockan i skon.
Blir det för smalt stryps blodtillförseln till musklerna runt sadeln och då kan hästen inte bygga muskler och hästen kommer även att tappa de muskler som finns.


Här ser ni en sadel som är för smal med padd under, en som ligger bra från början. Hela sadeln ligger i bakvikt för att det är för trångt runt manken. När ryttaren sitter i sadeln blir det ett högre tryck där och även på bakvalvet, just för att sadeln ligger i bakvikt.

Vill du ha en padd under sadeln ska padden provas ut med sadeln! Generellt brukar det bli att man får ta en bomvidd större eller två på sadeln för att padden ska få plats utan problem.

Hästar som är omusklade vid sadelutprovningen är det bäst att prova ut en lite bredare sadel till, för så fort hästen musklat sig måste man annars byta sadel. Då har man padden tills hästen börjat muskla sig för att själv börja kunna fylla ut sadeln. När hästen musklat sig tar man sen bort padden helt och hållet.

Mycket viktigt också att padden har en kanal så det inte blir något tryck över ryggraden. Har du en padd utan kanal kan du enkelt göra en egen, med vanlig sax eller klippmaskin.


Rätt längd på bettet

Tyvärr ser man, tycker jag, allt för långa bett på många hästar!

Gamla läran var att bettet skulle sticka ut ½-1 cm på varje sida. Man sa också att ett tvådelat bett fungerar på alla hästar och ju tjockare bettet är desto mildare.

Det är ju tur att kunskapen går framåt i tänk. Många hästar trivs bättre med en rak mundel och ett tredelat ligger bättre i munnen än ett tvådelat på många hästar. En häst med trång mun, låg gom, stor tunga med mera kan inte ha ett tjockt bett i munnen och då blir bettet snarare skarpt än snällt, en sån häst trivs bäst på ett smalt bett.
Allt är individuellt, man måste verkligen lyssna på hästen, vad den vill ha för mundel, hur högt eller lågt den vill ha bettet och hur långt det ska vara. Bäst är att ta hjälp av en erfaren hästmänniska eller en duktig veterinär/tandläkare.

Men - betten får inte vara för långa ändå. Ju längre de är, desto mer åker de igenom munnen i varje tygeltag och kan skapa stort obehag. Ett för långt bett ger även fel tryck i munnen och många hästar kan dra upp betten till tänderna och på så sätt skada dem. Det är dessutom i detta läget, med för långt bett "nötknäppareffekten" upp till hästens gom förekommer på tvådelade bett.

Ett lagom långt bett ska ligga bra i mungipan, inte sticka ut särskilt mycket, men inte heller vara för kort att det hela blir ihoptryckt istället.
Enkelt sätt att kolla om bettet är för långt är att ställa sig framför hästen, som självklart har träns på sig, och dra i ena bettringen, inte för hårt, utan så bettet flyttar sig, kolla då även på andra sidan att bettet inte dragits in i munnen på den sidan.




Boxgrannens träns och bett, tre cm längre...

Tänk rätt

Hur många gånger har man inte hört frasen "sista spännet ska alltid vara bakåt" när det gäller hur man fäster benskydd.

Jag tycker det är helt fel, framförallt nu på de mer moderna skydden med resår, så ska det ju absolut inte spännas så som många gör för att man "alltid gjort så".
Spänner man så den sista stora kardborreflärpen hamnar bakåt drar man ju de mindre fästena med resår rakt över senorna, där det absolut inte ska vara något tryck alls. Resåren ska spännas över framsidan av hästens ben, där skelettet är då det klarar högre tryck än senorna.





Många hästar får även (förutom senskador som felakigt användande av lindor/benskydd kan ge) tryckskador för att det med resåren går att dra benskydden hårt, vilket inte alls behövs. Det är bara att lägga över fästena utan att dra, eventuellt dra några mm. Måste man dra ganska långt är de nog fel storlek man har på skydden.


Dra inte hårt när du spänner skydden!

Hackamore

Myt eller ej, bryta nosryggen på hästen när man rider med hackamore är inte något jag varit med om eller hört om att ha hänt. Absolut kan man ha extrem otur och något sånt händer.
Efter att jag för något år sen var hos Torbjörn Lundström i Söderköping, där han har flera skelett av hästskallar på sin mottagning (precis i fikahörnan dessutom haha :S), där man verkligen fick se hur tunn den nedersta delen av nosryggen är så är det verkligen något jag blivit petig med!

Hackamoret ska sitta på nosryggens bredaste stället. Sätt ett finger på varsin sida av nosryggen och dra nerå mot mulen så känner du vart de är.
Som gamla läran är det sagt att skänkeln (metallsakerna på sidan där allt sitter fast) ska sitta, precis som en nosgrimma, två fingrar i bredd från kindbenet.
Det kan vara svår om man få nosdelen på rätt sätt, så strunta i att skänkeln kommer lite nära kindbenet, men håll extra koll så det inte blir skav!





Sitter hackamoret som på sista bilden - för långt ner - trycker det även över luftvägarna så hästen inte kan dra in den mängd luft den bör göra. Det hör man tydligt hos vissa hästar som börjar frusta mer än normal.

Bensnören

Nu går många hästar med mycket täcken och man ser lite olika sätt folk fäst bensnörena.

Egentligen är bensnören oftast helt onödiga på dagens moderna täcken. De finns för att de alltid funnis. Det räcker med en vanlig svansrem istället. Bensnören kan dock vara att föredra i områden där det blåser mycket, annars är det stor risk att hästarna kommer ur täckena.

Rätt sätt att fästa bensnören är höger snöre i höger sida och vänster i vänster, men - de ska vara igenom varann en gång. På så sätt hålls snörena alltid ifrån hästen.
Sätter man vänster i vänster och höger i höger utan att snurra dem en gång är det stor risk för skav och liknande då de hela tiden ligger och dras mot hästen.
Sätter man dem i kors hindrar de faktiskt hästens rörelseförmåga, om de inte är jättelånga att de hänger (säkerhetsrisk!). Tänk själv när hästen rör sig, vänster bakben drar fram snöret så det trycker på höger bak, ja ni kan nog tänka er.





Har du bensnören på dina täcken? Hur fäster du bensnörena?

Linda rätt

Det var kul att många svarade på hur ni lindar!

Kom ihåg att övning ger färdighet och ta alltid hjälp av en kunnig person första gångerna du lindar.

Jag vill börja med att säga att använd alltid padd - oavsett vad du lindar med.
Allt för många hästar kommer in till kliniker med senskador orsakade av att folk lindat fel. Du kan minska risken genom att använda paddar som gör trycket lite jämnare och gör att det inte blir skarvar som ligger direkt över senorna och trycker.

Vad ska man ha för material på lindorna?
Bomull, fleece, elastisk, akryl, kombilindor med mera.
Bomull används knappt inte längre. De är vanligast tidigare med snören man fick knyta som fäste. Nu används de (enligt egen erfarenhet) mest till att linda svansar vid transport och liknande.
Fleece används nog mest. De finns i många färger, de är billiga och lätta att få tag på. Kan användas till alla bandage vad jag kan tänka mig så de är de mest användbara.
Elastisk tycker jag ha gått mycket ur modet. Det är lite samma sak som bomullslindorna. Eftersom de är elastiska är de mycket lätta att dra åt för hårt med så det är ett måste med padd under. Man hör skräckhistorier lite då och då och jag har läst om att någon använde en elastisk linda som svanslinda vid transport på sin häst. Personen hade dragit åt så hårt att blodtillförseln till svansroten hade strypts så när de kom fram till tävlingen var det bara att lasta hästen igen och köra till en klinik och få svansroten amputerad.
Akryl användes också mycket förut. Det är också lite allroundlindor som inte är elastiska och det finns många som använder dem till ridning men jag själv har akryl till stallbandage då spån och liknande inte fastnar lika lätt som på ett par fleecelindor.
Kombilindor, även så kallade 50/50. Där den första delen är i fleece och den andra är elastisk. Personligen efter att ha provat sånna här lindor några gånger kan jag faktiskt säga att alla jag provat har för kort fleecedel, iaf för mina halvblod! Har då aldrig använt lindorna vid ridning eftersom den elastiska delen blir helt fel. Dessa lindor är kluriga att linda med.

Det finns olika sorters lindningar, de vanligaste är ridbandage och stallbandage (som även används vid transport). Det är de jag tänkte ta upp här. Börjar med ridbandage.

När jag lindar börjar jag alltid med att låsa lindan i padden (se filmen), sen lägger jag padden runt benet och ser till att ingen skarv hamnar fram (skelettet) eller bak (senor) på benet då det kan ge skador. Sen börjar jag linda högst upp eller strax under det, ner och känner hela tiden efter så det inte blir ojämnt någonstans ner till sporren - därefter börjar jag linda uppåt igen och fäster högst upp. Lindar aldrig över ärtbenet och sista varvet som hamnar strax under är oftast ganska löst då det kommer lite över knät så det är inte något som tar emot.
Ärtbenet är det stället, om man kolla på hästens framben rakt från sidan, som sticker ut på baksidan. Man får aldrig linda över ärtbenet om hästen ska röra sig vid motion eller liknande.




Fäster man lindan höst upp på alla ben ser det mer symetriskt ut än om kardborrefästerna hamnar lite olika på alla ben och så är det ju minst risk att lindan går upp eftersom hästarna vanligtvis slår sig minst under knät.

När man lindar drar man åt lindan när man har varvat benets framsida. Drar man åt när man kommit förbi baksidan där senorna sitter kan de ge skador.
Linda alltid utåt-bakåt. Tänk dig att du sitter under hästen med din näsa i riktning mot hästens huvud och simmar grodsim, då brukar det bli rätt. Detta är för att om lindan skulle gå upp är det mindre risk att hästen snubblar på lindan eftersom den hela tiden kommer ut från hästen än åker in under hästen.



Att anmärka på filmen är att jag personligen tycker att hon använder för långa paddar då de går 1½ varv mot 2 varv runt hästens ben. Jag föredrar att de går ett varv och överlappar varann några cm, det brukar räcka.


Anpassa grimman!

Tycker jag allt för ofta ser hästar med för stora grimmor - det är fult och grimmor ska inte sitta nere vid näsborrarna!

Personligen tycker jag att det är en säkerhetsgrejj, det blir lättare för hästen att fastna då grimmans undre del blir allt längre från huvudet och man vet ju att en häst drar till den kommer loss om den fastnat. Jag är lite rädd om hästens nosben som faktiskt är riktigt riktigt tunnt längst ner.
Om hästen går ute i hagen med grimma och har kompisar som drar i den är det ganska lätt att få grimman ner och då hänger den hela på halsen eller hamnar på marken.




Mina grimmor sitter såhär. Aldrig haft några problem med skav, tappade grimmor eller liknande.

Aachennosgrimma

Tyvärr ser man allt för ofta aachennosgrimmor som är felspända!

En aachennosgrimma består av den engelska nosgrimman och en snokrem, tar man bort snokremmen blir det en nosgrimma i engelsk stil som det kallas.

Nosgrimman ska spännas hårt så snokremmen inte drar ner hela nosgrimman, då är det något som sitter för löst eller för hårt. Ett vanligt fel är även att spänna snokremmen först, vilket man inte ska göra!
Har man snokremmen bara för att snöra ihop munnen på hästen för att den gapar kan ett besök hos hästtandläkaren vara bra och efter det se över om hästen inte trivs med bett eller ryttarens hand.

Höjd på nosgrimman är enligt gammal lära två fingrar i bredd från kindbenet, personligen tycker jag det är lite långt ner så brukar ha en finger ifrån.

Korrekt spänd, där snokremmen inte drar ner nosgrimman.


Felaktigt spänd nosgrimma där snokremmen har dragit ner nosgrimmans del eller att nosgrimman är för löst spänd.

Jag är emot att snöra igen munnen på hästar men har nosgrimmor för att det är snyggare med än utan. Brukar bara rida med en lös engelsk nosgrimma.

RSS 2.0