Tom Thumb är ett bett som börjar bli allt mer vanligt. Folk anser det vara ett hävstångsbett, men där är vi igen - man kan inte få hävstång på ett bett som saknar något mothåll, som en kedja.

TT-bettet är faktiskt ett hissbett, med samma funktion som pessoabettet, med lite mindre hissverkan.
Oftast är mundelen som det rena "ploppbettet", med "pluppar" och kopparringar.

Jag har fortsatt rensningen här hemma (ih, var mycket mer tidningar och kataloger än vad jag trodde) och mitt i all röra hittade jag en katalog från Equipe. Bläddrade snabbt igenom den och hittade de omtalade betten från några bilder som Equipe har, där hästar som visar upp tränset bär det blåa bettet.

De finns alltså att köpa! Jag vill gärna ha det rosa! ;)
Det är bett helt i titan.

Bettskivor är de mjuka runda plattorna som var populärare förr när de då användes vilt i alla möjliga färger. Nu använder man mest genomskinliga, bruna eller svarta. Det som matchar hästen bäst helt enkelt!

Förr använde man bettskivorna mest till att kunna göra bettet kortare. Mellanrummet mellan bettring och häst blev mindre på varje sida och då kunde inte bettet åka så mycket igenom munnen som det gör om det är för långt. Tidigare tog man mest ett bett man hade hemma, var det för långt drog man på ett eller två par bettskivor.

Bettskivor gör ju att bettringen inte ligger an mot hästen, och det kan hjälpa om man upplever att hästen ibland nyps av ringarna där de går igenom bettet. Snabb lösning tills man köpt ett annat bett med till exempel fasta ringar.

Det ramar även in en del, blir lite parerstängsverkan men inte så mycket. Många unghästar gillar det då det stabiliserar bettet.

Förra helgen såg jag ett bett som inte är så jättevanligt, ett gagbett med halv ring.

Jag är ju intresserad av bett som många av er säkert märkt. Håller alltid utkik efter nya bett jag inte sett tidigare eller kanske blir sugen att prova.

På Stockholm Equestrian Games såg jag iaf ett bett jag inte kände igen sen tidigare.

Rent spontant säger jag att det är ett bett ur "familjen" Elevators, det vill säga hissbett.
Det fungerar inte som ett pessoabett fullt ut eftersom mundelen är fast i sidorna, inte löpande som pessoabettet är.

Stigbett är ett bett man leder hästar med. Det är inget man rider på.
Med utformningen som stigbettet har ger det ett tryck på tungan om den som leder hästen drar i linan/grimskaftet som sitter fast i stigbettet. Det blir oerhört skarpt och många hästar som gärna är uppe i luften lär sig att hålla sig på mattan. Det fungerar bra på hästar som stegrar sig då det tar emot i munnen när de ställer sig upp.

Ett bett med parerstänger är ett bett med antingen en pinne på varje sida eller två.
Stängerna hindrar bettet från att åka igenom munnen på hästen (bettskivor är ett billigt alternativ på det, när man inte vill köpa ett nytt bett) och ligger därför mycket stabilt. Många unghästar trivs med detta då det dessutom ger tydliga signaler när det ges ett ledande tygeltag.
Drar du i höger tygel trycker stängerna på hästens vänstra sida och visar då hästen att svänga till höger.

Ett tvinnat bett är skarpt, då mundelen på bettet är tvinnat och inte slätt. Det blir lite "vassare" kanter som trycker i hästens mun vid en förhållning. Bettet sägs fungera bra på hästar som är svåra att svänga.

Det finns flera sorters tränsbett, jag tar upp de vanligaste här.

Rakt bett
Många hästar gillar det men det finns hästar som inte gillar tungtryck, då är det bättre med något ledat bett.
Bettet bör inte vara spikrakt, för då är de inte anatomiskt utformat efter hästens mun, utan bettet bör vara svagt böjt.
Variera bett ofta när du rider med ett rakt bett, många hästar har annars lätt att börjar hänga i handen och bli allmänt tunga fram.

Tvådelat bett
Hästar som inte gillar tungtryck gillar ett ledat tränsbett oftast. Det har pratats mycket om nötknäppareffekt senaste åren men rider man med ett tvådelat bett som är i rätt längd och ryttaren rider med händerna i rätt position, inte för höga eller för låga händer så bör det inte ge en sådan effekt.
Det tvådelade bettet har blivit mer gammalmodigt, sen det tvåledade (tredelade) betten tog steget in på marknaden.

Tredelat bett
Ligger bättre anatomiskt i munnen än tvådelat.
Fler hästar gillar detta än tvådelat, men det finns hästar som tycker att det blir för rörligt i munnen och gillar då ett tvådelat bättre.
Ett tredelat bett bör inte ha en för lång mittdel då länkarna kan nypa hästarna i lanerna.

Alla hästar är olika i munnen, så det gäller att prova sig fram.
Jag själv anser att man bör kunna rida sin häst på något av dessa tre betten (även olika varianter av dem), annars bör man se över hästens utbildning.

Det är svårt att rida med två tyglar och på några bett krävs det att man kan göra det, främst på kandar men även pelhambettet är gjort för två tyglar.

Istället för att börja rida på ett stångbett med två tyglar så kan man lära sig hantera två tyglar genom att fästa en extra tygel i det vanliga tränsbettet, gärna i en annan färg eller nyans mot den andra tygeln så man enkelt kan skilja på dem!

Man bör inte rida med dubbla tyglar om man inte har 100% koll på vilken tygel man rider på och drar i. Allt för många rider tyvärr för mycket på stångtygeln och ibland bara(!) på den.

Ett Wilson bett består av ett vanligt bett, med två lösa ringar.

De lösa ringarna fungerar lite som bettplattor som vid ett ledande tygeltag trycker på motsvarande sida vilket gör det tydligt för hästen att den ska svänga.
Sidostyckena fästs i de lösa ringarna och tyglarna antingen i båda två eller i ringarna fäst i bettet.

Mycket viktigt är att hålla koll så hästen inte roterar bettet när man inte har tyglarna fästa (det brukar bli lite snurrigt att tränsa, så man får ibland ändra om tyglarna och då kan vissa hästar fiffla lite mycket med bettet).

Ringarna kan vara platta (som på bilden) eller runda.

Många, många och åter många rider med bett på helt fel sätt.
Rider man med ett bett som ger hävstång, det vill säga har kedja så ska man bara använda en vanlig engelsk nosgrimma till det.
Hävstångsbett är skarpa bett och många ryttare är för hårda i handen och då måste hästen faktiskt få en chans att gapa och lätta på trycket och komma undan den skarpa effekten det blir.


Snöra inte ihop häststackarna med remont-, pullar- eller aachennosgrimmor när du rider med hävstångsbett.

Märker att många har problem med de korrekta benämningarna på vissa bett.

Många säger stångbett till ett helt vanligt rakt tränsbett.
Ett stångbett är ett bett som ger hävstångskraften, till exempel kandarstång, pelhambett (pelhamstång säger många), jaktkandar osv.

En skum rem är skumremmen. Haha!
Den är inte så jättevanlig längre, men är nog lite påväg tillbaka.

Det är en smal rem, antingen platt eller rundsydd som fästs i den lilla ringen på skänklarna hos ett pelhambett och kandarstång.
Mellan fästerna sätter man igenom skumremmen igenom kindkedjans mittring så den inte stör.

Skumremmen hindrar skänklarna från att vridas framåt och stabiliserar även både skänklar och kindkedjan.

Kindkedjor används till hävstångsbett. Det finns fler kedjor och alternativ än vad många vet. Jag kan förklara några!

En vanlig kedja, brukar man bara kalla för kedja, men egentligen heter den flat (engelska) eller platt. Den finns som enkel länk eller dubbel länk. Dubbel länk är vanligast idag och det är sällan jag ser en enkel. En dubbel ger fler alternativ till att få precis precision att få den på rätt längd.
Ju större och bredare kedjan är, desto snällare är den eftersom den trycker på ett större område. En smal kedja är ganska skarp.


Curb strap är det många som använder. De kan se lite olika ut. De är generellt snällare än en vanlig flat kedja.


Många hästar tycker att kedjorna är lite väl skarpa och då kan man sätta på en tunnel över kedjan, det gör att kedjan blir snällare för det inte blir länkar som trycker utan det blir ett jämnt tryck.
Jag själv brukar byta ut kedjorna mot en vanlig aachenrem eller sporrem. Det är det snällaste man kan göra om man har en mycket känslig häst.

Kindkedjegummi.

Det går även att linda in kedjan med klisterbandage om man vill ha en snabb, tillfällig lösning.

Det värsta man kan göra med ett hävstångsbett är att rida utan en kedja. Kedjan är där för att hindra ryttaren från att kunna dra för mycket.

Kedjan ska spännas så att skänkeln på bettet förflyttar sig 45 grader vid en förhållning, inte mer eller mindre.

Tack vare en läsare kunde jag Googla fram lite om bettet många såg och undrade över!
Elevator kallas det. Det är ett sorts gagbett som enligt beskrivning ska fungera ungefär som ett pessoabett. Det är läderklätt på sidorna för att hindra att det skaver.
Mundelen är tvådelad. Skänklarna är 30 cm långa.

Hittar en förklaring till att bettet ska fungera ungefär som ett pessoabett, men det är inte riktigt rätt då det inte har lösa bettringar som ett pessoabett har, då får man inte hisseffekten, men trycket i nacken. Bettet är inte gjort att använda med kedja eller curbstrap.

Generellt ska det passa en stark häst, men ska endast användas av en erfaren ryttare. Bettet ska hjälpa hästen att respektera ryttarens hand. (Det sistnämnda är samma information skrevs om Mikmar betten, och alla vet nog hur de ser ut och fungerar...).
Bettet var vanligt bland hoppryttare i främst USA på 80-talet.

 

Jag hoppas att ingen springer och köper bettet nu bara för att. Det finns bättre bett, och framförallt - rid mer dressyr!

Det var ett bett jag "fastnade" för under veckan i Göteborg. Ludger Beerbaum och Nina Fagerström red med detta bett.

Ludger red med dubbla tyglar och hade en curbstrap fast i övre ringen, förmodligen för att inte få allt för mycket tryck i nacken vid en förhållning.
Ryttarna, främst den förstnämnda är ju en av de bästa ryttarna i världen som vet hur det ska hanteras.

Rodrigo Pessoa har ju sen länge en egen bettkollektion. Betten som går under namnet "Magic" är bett som låser sig så det inte blir en så kallad nötknäppareffekt vid en förhållning.
Bettet är ledat, men låser sig så det fungerar som ett rakt.

Det frågar sig många - varför är Sprengers bett tvåfärgade? Varför inte bara göra bettet helt i mässingfärgat?

Den mässingfärgade delen, mundelen, heter Aurigan.

Aurigan är inte en färg, utan det är en blandning mellan olika material - 85% koppar, 4% silicon och resten zink. Detta tillsammans bildar Aurigan som är en smak på metall hästar gillar. Den delen koppar som finns i är det som gör att bettet blir mässingfärgat.

När bettet utsätts för fukt (saliv) oxiderar metallen och blir mörkare, därför har man valt att inte göra bettringarna i samma material.
Sen tror jag att det är en liten "stamp" också, är det tvåfärgat vet alla att det är ett Sprenger.

Har bettet blivit lite mörkt kan man använda Sprengers Diamond Paste, som gör det ljust igen.

Självklart har Sprenger bett som är helt mässingfärgade, men då är det inte Aurigan i hela bettet.

Såg en intressant betsling i stallet idag. Hästen är jättekänslig i munnen så går med ett Novabett, men hästen blir lite stark ibland i hoppningen och då tar bettet lite. De har provat lite skarpare bett, men hästen bara backar av och blir sämre i hoppningen tills de hittade på denna kombination.

Ett Novabett och ett uppkäk. Uppkäk hindrar att hästen biter fast i bettet och på så sätt tar bettet och blir stark. Fungerar jättebra tydligen!

Uppkäk används egentligen inom travsporten.